Moroten


Tack och lov slutar man aldrig att förvånas. Klockan är 21:30 och Niklas och jag sitter i soffan, räknar med att Collin sover. Men då kommer han in i vardagsrummet och sätter sig i soffan och ser min tomma chipsskål.
- "Jag vill också ha chips"
- "Vi har inte ätit chips, kolla det är tomt"
- "Vad har det varit i den?"
- "Ehh, morot"
- "Jag vill också ha morot"
- "Ok, tycker du om morot?"
- "Ja, det gör jag"
Skeptisk gick jag in i köket och hämtade en morot, och trot eller ej men den tog slut. Och sen lät det:
- "Jag vill ha en morot till"

(null)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0