madebypia

Det går upp och ner här hemma, bra nätter blandas med sämre nätter och bra dagar blandas med sämre dagar. Lilleman har lite ont i magen emellanåt, så vi har börjat med Minifom nu iaf och hoppas det blir bättre och att magen kommer igång.

...ska serveras med stil!

Ja, så löd den enkla motiveringen som gjorde att jag vann ett paket med MAM-produkter från Ica Maxi, så himla kul!

Torr asfalt, takdropp, kaffe på altanen, promenad, cykeltur, kan man få mer vårkänslor än när solen skiner en fin söndag i slutet av februari? 

Bebis sov gott ute i vagnen under promenaden, och sedan efter lite mat så somnade han igen ute i inglasningen, där vi hade 15 grader idag. Välkommen tillbaka solen!

Lördagen började med träning, Lino och Niklas var på Knatteskutt medan jag tog en timmes promenad tillsammans med Amanda. Stackars henne, jag som mer eller mindre har varit isolerad senaste tiden kunde knappt vara tyst, så det var en välbehövlig timme som gjorde gott för själen (nästa gång lovar jag att prata mindre). Jag är väldigt glad att kroppen orkade också, det var i somras som jag senast kunde ta en så lång promenad utan smärta!

Och äntligen så är alla i familjen friska och vi har kunnat ta emot besök. Igår var faster, kusin och kusin med familj här, fullt hus, himla trevligt! Ett väldigt uppskattat inslag var att Jeanette hade med sig kameran och tog bilder på bebis, ska bli så otroligt kul att få se dem!

Idag har Linos kusin Adde med familj hälsat på här hemma, och jag vänjer mig gärna med besök, det är så kul att äntligen få träffa folk igen!

Bebis blir väldigt bortskämd också och får så mycket fina presenter, alla är så otroligt snälla, vi är väldigt tacksamma att ha så fina människor runt omkring oss!

Han har även fått kläder, pengar, presentkort och en bitring! TACK!!!

Storebror gillar sin ståbräda, frågan är hur många gånger han kommer hoppa på och av om vi tar vagnen till förskolan!? 

Efter ett besök på BVC igår med lillebror tog vi en sväng på stan, och inser att det kommer vara tufft med två barn själv när storebror inte riktigt förstår att det kan göra ont att bli påkörd av en cykel, hur förklarar msn det pedagogiskt?

Under graviditeten gick jag nog upp närmare 20kg, och anledningen till att jag skriver "närmare" är för att jag struntade i att väga mig sista veckorna, vågen gjorde ju inte att man blev glad direkt. 

Nu har det gått en vecka sedan bebis kom, och 12-13kg är borta iaf, det känns skönt.

Att bebis sov så dåligt natt till igår kan bero på att jag åt choklad kvällen innan, så nu är det bye bye choklad. 

Jag försöker även undvika koffein, lök, juice och stark mat, och idag har vi en sovande bebis igen, låt det hålla i sig, det är jobbigt att se sin lilla skatt gråta av smärtor.

Ok, jag lovar, jag ska sluta skryta, iaf över det här med sömn. Efter de första dagarna med bebis trodde jag verkligen att det skulle vara annorlunda den här gången, att vi hade fått ett sovande barn, men icke. Hans små söta ögonlock har jag sett alldeles för lite av inatt, det har varit mera av gråt och smärtor i magen, så vi har kämpat med att rapa och fisa för att få bort luften som stör.

De första dagarna hade han antagligen lite gulsot som gjorde honom trött, man såg på ögonvitorna att de var lite gula (hans värde för gulsot låg på 180, gränsvärde för behandling är 250). 

Så nu måste mamman försöka lära sig att sova på dagen, så jag orkar jobba nattskiften!

Det blir många premiärer så här i början, idag har både första badandet och första barnvagnspromenaden avklarats, båda med bra resultat. 

Att bada var lite konstigt i början, men lillen verkade gilla det. Själv tycker jag det jobbigaste var att jag glömde ta kort på det, men jag antar att 100% fokus på bebis får kompensera det.

I vagnen la vi in babynestet, och där sov han lika bra som vanligt. Promenaden blev inte alls lång, bara runt kvarteret, men med barnvagn, en 3-åring, en hund och en nyförlöst så tog det 50 minuter. Ute var det några plusgrader, men det blåste kallt, fast skönt med lite sol och frisk luft!

Jag är rätt ny på det här med bärsjal till bebis, hade en när Lino var liten, men jag gillade den inte alls, så den användes knappt. 

Nu har jag köpt en trikåsjal, och idag testar vi den för första gången. Lite svårt att få till knytningen på 5,6 meter tyg runt kroppen, men med lite övning så kommer det nog gå smidigare. 

Bebis sover iaf gott i den, och det är väldigt mysigt. 

Söndag morgon och jag tänker tillbaka på den senaste veckan, eller rättare sagt de senaste dagarna, för i onsdags blev ju familjen komplett, vi fick en bebis, en son, en lillebror. 

Efter några dagar sägs det att det är vanligt att få "Baby Blues", hormonsvängningar som gör att man känner sig nedstämd och ledsen, lite deprimerad, men jag kan inte vara lyckligare, trött, men lycklig, han är ju helt bedårande, vår lille kille!

Förlossningen gick...bra, betydligt snabbare den här gången, men det innebär ju även att det var intensivare. Mindre än10 timmar efter att vattnet hade gått i onsdags (ca 01:40) så var han ute (11:18). Han fick lite hjälp på traven med sugklocka, vilket var väldigt skönt även om det mitt uppe i allt oroade mig, jag trodde det skulle göra väldigt ont, men nej, det var bara skönt att få hjälp. Under förlossningen fick jag även lustgas, epidural och sprutor med sterilt vatten, hur skulle man överleva utan dessa bedövningar? 

Eftersom de använde sugklocka så behövde vi stanna kvar på avdelning 14 i minst två dygn, för att lillen skulle kunna få lite smärtlindring och så att de kan hålla koll på ev komplikationer (fast det är visst extremt sällsynt).

Det är inte helt fel att få vara kvar egentligen, även om jag längtade hem till Lino, men att ha all hjälp så nära till hands och få mat serverad är skönt, och framförallt kvalitetstid med bebis.

Fredagen den 13e fick vi åka hem, det efter att bebis gått igenom en del tester utan anmärkning.

På väg hem stannade vi till hos barnens (häftigt att få skriva barnENS, vi har ju TVÅ nu) farmor och farfar för att hämta upp Lino och Tyson. Lino var lite försiktig, men det märktes att han tyckte det var skönt att alla var samlade igen.

Och nu är vi alltså hemma, hela familjen, och myser en massa. Både Lino och jag är förkylda tyvärr, så vi avvaktar med att ta hit folk på besök, även om jag mer än gärna skulle vilja socialisera mig lite nu. Det är iaf inte så stor omställning här hemma ännu, bebis bara sover och äter mest, hur snäll som helst, ibland vill jag nästan väcka honom bara för att få se in i hans ögon och sugas in i hur mycket kärlek man kan känna för en sån liten människa, han har tagit mig med storm!

Att sy ett babynest var nog det bästa jag gjort, bebis sover väldigt gott i nestet och det är smidigt att kunna flytta med honom utan att han väcks.

Nu ska vi bara komma på ett namn till den här lille killen, svårast av allt, men tids nog ska han slippa vara namnlös.